Att drömma småborgerligt är att köpa böcker

Det är sant; jag köper inte böcker.

Jag har i alla fall mycket sällan gjort det under mitt hittillsvarande vuxna liv – fram tills idag.

Fast det började med att jag skaffade en lägenhet med plats för böcker i. Låt mig förklara.

Där jag växte upp fanns det hur mycket böcker som helst i hemmet. En avsevärd tid och möda ägnades åt att släpa dessa böcker mellan olika boplatser och en ännu större tid och möda ägnades åt att damma dem. Förmodligen uppgick denna sammanlagda tid och möda till bara något mindre än den som i praktiken ägnades åt att faktiskt läsa dem.

Inte för att jag någonsin varit bra på matte men jag har en viss iakttagelseförmåga. Alltså förstod jag att det här med att äga böcker var inte rakt igenom en lycka. Det innebar också tidsåtgång och besvär som inte tycktes uppvägas av vad böckerna gav i utbyte. Några böcker blev ju givetvis lästa om och om igen men de flesta bara stod där. Och sedan blev de dammiga och sedan var det dags för nästa flytt…

En dag var det dags för min stora flytt, hemifrånflytten, och jag hade redan bestämt mig; inga fler böcker.

Jag köpte inte en skurslitteraturen då jag gick på universitetet och jag stod ständigt i låneköer (och gör fortfarande) för att få tag i mina favoriter. Någon enstaka gång kunde jag sträcka mig så långt som till att önska mig en bok i julklapp eller födelsedagspresent men då skulle det vara en jag läst, minst två gånger innan och visste att jag INTE KUNDE LEVA UTAN ATT LÄSA IGEN!

Allt det här har resulterat i att många människor som kommit hem till mig genom åren förvånat har har utbrustit: Men har du inte fler böcker? Jag som trodde att du läste så mycket!

Jo, visst läser jag mycket men jag har inte fler böcker än såhär, böcker finns ju på biblioteket, har jag svarat. Jag älskar att låna på biblioteket. Det är gratis och bibliotekarierna är visserligen sura men sedan den digitala bibliotekskatalogen kom behöver man ju faktiskt inte ha med dem att göra alls nästan.

Dessutom är biblioteksmiljön underbar och jag har alltid fantiserat om att bli flirtad med bland hyllor av böcker (fast det var en hemlighet).

Jag minns en gång då jag lånat en splitter ny utgåva av en roman av August Strindberg. Jag spillde rödvin över den under en blöt kväll. Dagen efter fick jag gå till biblioteket och bekänna och betala. Nu står den i min bokhylla. Men den var s.a.s. ett oplanerat inköp även om jag inte ångrar det; romanen är bra och historien får mig, om jag berättar den, att nästan kunna konkurrera i image med de unga eller inte så unga män med litterära ambitioner som brukar bortse från brudar som mig fast de numera gärna kallar sig feminister – fast de läser Knausgård.

Oavsett var det här en engångsföreteelse. Jag brukar inte betala pengar för böcker, ens i böter hos biblioteket.

Så skaffade jag en ny lägenhet. Jag har inte ens flyttat in i den ännu. Ändå har mina småborgerliga drömmar börjat spinna sin kokong runt framtiden. Jag får lite mer plats. Jag får ett skrivrum. Där kan jag ha – just det – bokhyllor!

Plötsligt sitter jag och söker runt på Bokbörsen och Antikvariat.net och trycker på Lägg i varukorg utan att blinka.

För det första behöver jag ju en riktigt bra litteraturhistoria att använda som uppslagsverk då jag planerar min undervisning, inbillar jag mig. Sedan har jag länge haft en latent längtan efter att skaffa vissa titlar av Vladimir Nabokov och naturligtvis Åsa Nelvin (som är svår att få tag i).
Utöver det behöver jag ha mina favoritessäsamlingar tillgängliga då jag skriver. Alltså slår jag till på ett par stycken av Else-Britt Kjellqvist och sedan köper jag en samling prosatexter av Mirjam Tuominen som jag fick nys om tack vare att jag läste så mycket Ola Nilsson förra året. Sådär ja, så gick det med att inte köpa böcker.

Att vilja äga böcker är småborgerligt. Att verkligen äga dem är däremot klasslöst, säger jag till mig själv.

Nu spelar det oavsett ingen roll. Jag har trillat dit. Då det riktiga hemmet börjar hägra finns det en bokhylla i det. Snart har jag ett riktigt hem och en bokhylla har jag redan, om än ganska tom. Det är kört med andra ord.

Om jag någonsin flyttar från det riktiga hemmet kommer jag att få bära kartonger med kilovis av böcker och fram till dess kommer jag att få damma dem. Fast först tänker jag läsa dem.

Jag kan äntligen läsa dem utan att stå i bibliotekskön och flirten på biblioteket har ännu inte inträffat för mig så kanske får jag drömma om antikvariatägaren som skickar kärleksbrev med bokförsändelsen istället. Egentligen är det en ännu mer romantisk dröm, då jag verkligen tänker på det.

Kjellqvist, Else-Britt (1997). Glöd i mörker: konstnärssjälen, skapandet och psykoanalysen. Stockholm: Carlsson

Kjellqvist, Else-Britt (2007). Fågel, fisk eller fjäril: essäer om skapande. Stockholm: Carlsson

Nabokov, Vladimir Vladimirovič (2002). Blek låga. Stockholm: Bonnier

Nabokov, Vladimir Vladimirovič (2002). Sebastian Knights verkliga liv. Stockholm: Bonnier

Nelvin, Åsa (2009). Gattet: sånger från barnasinnet : efterlämnade dikter. Stockholm: Norstedt

Tuominen, Mirjam (2000). Flickan som blev en växt: prosa 1938-1949. Stockholm: En bok för alla

http://www.antikvariat.net/

http://www.bokborsen.se/