Blendad

Information

This article was written on 12 Oct 2015, and is filled under Recensioner, Recensioner, essäer etc, Skönlitteratur.

Current post is tagged

, , ,

Ett vänligt sällskap i tiden – Komma hem av Robert Wangeby

En del böcker blir viktiga för att de kommenterar en viss tid, en viss plats och en viss situation. De är kanske inte stor litteratur – även om de är bra – men de har något att säga som behöver bli sagt och de gör det klart och tydligt, som det borde ha blivit sagt för länge sedan.

Robert Wangebys roman Komma hem är en sådan bok. På knappt 160 sidor, utan någon särskilt avancerad handling eller berättarteknik, går den rakt på den samhällsutveckling som åtminstone jag som jobbar som lärare är plågsamt bekant med sedan länge.

Vi lever i en tid när läsandet och skrivandet plötsligt verkar ha fått låg status. Därmed försvinner också mycken eftertanke, fördjupning och ödmjukhet inför kultur och traditioner. Istället tar ytligheten över, marknadstänkandet, ekonomismen, den starkes rätt – men också latheten och liknöjdheten.

Allt detta ges gestalt i Wangebys roman, när den ganska desillusionerade läraren i litteraturvetenskap, Erik Peterson, flyttar hem till sin barndomsstad, Åmål, där han möter barndomsvännen Tomas Meander, den framgångsrike företagaren och entreprenören, som också kommit hem.

Till en början verkar mötet vara åtminstone delvis välkommet. Erik och Tomas har delat mycket som barn och de är båda ensamma, var och en på sitt sätt. Tomas har satsat allt på sin karriär och Erik går upp i sin besvikelse över det otacksamma arbetet på universitet, med studenter som inte beter sig som vuxna människor och vare sig kan skriva på egen hand eller läsa sig till vad de behöver kunna. Det är först när det börjar bli allt tydligare att Tomas kommit hem för att förändra staden som problemen börjar torna upp sig för Erik.

Plötsligt befinner han sig mitt i en lojalitetskonflikt. Visserligen tycker han att småstadens invånare är bortskämda, där de sitter i sina villor med tvåbilsgarage, men han förstår också att de är människor som har rätt till sin trygghet i och stolthet över den miljö de under generationer byggt upp, som Tomas nu tänker göra om och exploatera.

Själv hänvisar Tomas naturligtvis till den av nyliberaler så omhuldade oundvikliga utvecklingen. Den fritar honom från alla samvetsbetänkligheter. Och Erik har svårt att inte i grunden tro sin barndomsvän om gott, tills bevisen på motsatsen börjar bli alltför många och alltför besvärande.

Komma hem har en thrillerliknande uppbyggnad och är en riktig bladvändare, även om det aldrig blir särskilt rysligt, om man så får säga. Läsaren hålls kvar i ett slags lågintensiv spänning som nästan inbjuder till kontemplation.

Någon som kontemplerar är i alla fall Erik. Läsaren får följa hans vemodiga funderingar över samhället, tidsandan, moral och livets förgänglighet. Här blir Wangeby ibland lite väl högstämd. Hans stundtals ålderdomliga och till och med dialektala språk späder på den känslan.

Samtidigt innebär just de dragen också att prosan förlänas en viss originalitet. Och det är svårt att skriva om livets allvar utan att någon gång uttrycka lite mer än vad man har konstnärlig täckning för. Ära vare den som försöker!

Som relationsskildrare är Wangeby inte så ingående. Läsaren får veta att Tomas och Erik haft en nära relation. Vissa minnen återberättas och om de får liv bygger förmodligen mycket på i vilken mån läsaren har egna, liknande erfarenheter av vänskap att fylla i med. Särskilt utförliga blir de hur som helst aldrig.

På samma sätt är det ibland svårt för läsaren att helt förstå den handlingsförlamning och undfallenhet som präglar Erik respektive den totala cynism som präglar Tomas. Någon form av bakomliggande förklaring hade eventuellt ökat trovärdigheten.

Å andra sidan, Komma hem är ingen relationsroman utan en roman om samhället. Inte bara om småstaden utan om ett helt land, Sverige. Och som sådan står den sig väl.

Jag gillar Komma hem på ett rent personligt plan. Det är en fin bok; nätt, lågmäld, vänlig, mot mig som kan känna igen mig i jag-berättaren Erik. Den skildrar mycket realistiskt hur stora samhällsomvandlingar påverkar enskilda människor och hur de, fast de är oöverskådliga, kollektiva, till och med globala processer, till slut ställer oss inför våra högst privata dilemman och i förlängning vår egen existens, frågan om hur vi lever våra liv och om döden.

Om hundra år eller femtio eller till och med tio är kanske inte Komma hem särskilt läst längre men den gav mig en vecka av sällskap, tröst och skönhet, i början av oktober 2015.

 

Wangeby, Robert (2015). Komma hem. 1. uppl. Skivarp: Thorén & Lindskog

Leave a Reply


× four = 12