Potentiell generationsroman då Benedict Wells tar sig ann den unge författaraspirantens vedermödor

Hur ser den litteratur ut som skapas av en generation europeiska medelklassungdomar vars föräldrar givit dem allt, utom möjligen fungerande modeller för hur man uppfyller sina drömmar?

Ett svar på den frågan kan Benedict Wells roman En vecka i Berlin utgöra.
Jesper Lier, nitton år, har lämnat sin familj för att flytta till Berlin; staden där allting händer och drömmar därför uppfylls.

Jespers dröm är att bli författare. På nätterna skriver han febrilt på sin stora roman men han har svårt med kreativiteten och dricker och festar ohälsosamt mycket för att hjälpa inspirationen på traven. Som sällskap har han främst den socialt slipade men ensamme bögen Gustav, sympatiskt porträtterad mitt i all sin cynism och svekfullhet.

De två vännerna befinner sig i det limbo som kan uppstå mellan tonårstillvaro och vuxenliv, där framtiden ännu ligger öppen, mellan föräldrarnas besvikelser och de egna förhoppningarna. Och för Jespers del är detta extra tydligt. Hans far har bara något år tidigare begått självmord efter att ha misslyckats med sin karriär som advokat. Det är som honom Jesper inte vill bli. Någon som gjort allt riktigt men ändå missat livet. Därför skall allt ske nu, allt skall ske snabbt, men typiskt nog blir det inte mycket mer än ett förvirrat kaos av det hela och läsaren får följa det, i prydliga kapitel, benämnda efter veckans sju dagar, som romanens titel möjligen antyder.

Som berättare är Wells oerhört praktisk, oerhört vänlig och oerhört naiv. Språket är som taget ur en redigerad version av en tonårsdagbok – om det är en dagboksskrivare med lite talang, vill säga, och en som hela tiden är vänd mot läsaren i samförstånd. Vad som är yttre handling och vad som är jag-berättaren Jespers känslor och fantasier går inte alltid att avgöra – ett grepp som effektivt förstärker intrycket av ungdomlig livfullhet.

Intressant nog är En vecka i Berlin trots detta främst en skildring av en livskris. Om man nu kan föreställa sig en livskris som inte verkar kunna få några allvarliga konsekvenser. Hela tiden finns familjen, vännerna, grannarna där i bakgrunden, likt en armé av välvilliga hjälpare. Till och med skurkarna visar sig vara ganska harmlösa egentligen. Enda reella hotet är osäkerheten i Jespers inre; hans förmåga eller oförmåga att leva sin dröm, som snart kommer att stå klar för honom själv och omgivningen.

Visserligen är det just i den här spänningen mellan lättsamhet och allvar som mycket av Wells charm ligger. Han har en förmåga att faktiskt gestalta allmänmänskliga erfarenheter som sorg, vänskap, besvikelser och längtan på ett naturligt och äkta sätt. Men samtidigt blir hans naivitet i slutänden lite tröttsam.

Alla som verkligen befunnit sig i en livskris eller gjort en avstickare ut i tillvarons marginaler vet nämligen att det oftast inte funkar såhär. Det finns inga arméer av hjälpare redo att störta fram för att ställa saker och ting till rätta bara man väl kommit fram till att man kanske borde ta lite eget ansvar också.

Man kan med fördel läsa En vecka i Berlin som en underhållande och charmig historia om en ung kille på äventyr men skall man läsa den som det den nog vill vara, en skildring av en skapande människas existentiella uppgörelse, kan det hända att man blir besviken. Den fina kopplingen mellan Jespers längtan och faderns havererade medelklassliv till trots förmår den aldrig tränga djupare ner än till de vanliga fyllorna, misslyckade raggen och lögnerna för mamma som brukar höra ungdomen till.

Men kanske är jag för hård. Kanske är det bara så enkelt som att Wells skrivit en potentiell generationsroman och jag är lite efter min tid. Temat med en ung man med författardrömmar, en förhöjd alkoholkonsumtion och en längtan efter sex är knappast nytt i den genren. Nyare är då närvaron av en bögkompis, det faktum att Jesper inte bara längtar efter sex utan också efter kärlek och att det är tjejerna som framstår som de stora erövrarna och svikarna på området.
Dags, kanhända, för en ny kull av medelklassbarn att förkasta det som givit dem deras grundtrygghet och börja erövra världen med sina problem, sina drömmar – och sin litteratur.

Wells, Benedict (2011). En vecka i Berlin. 1. uppl. Malmö: Thorén & Lindskog