Flytande, tungt – Amos Oz Rim på liv och död

De vanligaste frågorna som ställs till en författare; det är med att lista dem Amos Oz inleder sin utsökta lilla petitess Rim på liv och död.

En författare sitter nämligen på ett kafé och väntar på att klockan skall vara framme vid kvällens föredrag där huvudattraktionen är han själv, den intressante författaren.

Men författaren är i själva verket inte speciellt intressant alls. Inte själv, som person, i alla fall. Det intressanta hos författaren består inte i vad han kommer att säga på föredraget eller över huvud taget i någonting som har med hans liv att göra.

Det intressanta hos författaren är de historier han kan berätta, hans fantasier, och det är längre och längre in i dem läsaren allteftersom natten lider dras.

Där är servitrisen, hon som arbetar på kaféet. Författaren känner hennes kärlekssorger, hennes besvikelser och den eggande kanten på hennes trosor under kjolen… och där är den äldre manlige föredragsbesökaren som bor hemma hos sin sjuka gamla mor och tömmer hennes potta…. och där är ynglingen, också han på föredraget, som kommit för att möta sin idol och få råd och uppmuntran av honom… och där är kvinnan författaren inte kan bestämma sig för om han skall följa med hem eller inte, därför att hon är både rörande och inte särskilt attraktiv… och där är den andre författaren, poeten, den förste författarens spegelbild och motsats, han som skriver enkel poesi, rim på liv och död, utan att egentligen uppenbara någonting annat än livets mest triviala fakta, dess skönhet, löjlighet och sorg…

Runt dessa sistnämnda känslor svärmar även Amos Oz tafatte och tvehågsne författare själv ständigt.

Han ligger med kvinnor därför att han tycker syns om dem, bara för att strax sedan såra dem. Han lider med människorna, bara för att i nästa sekund vända ryggen åt dem och försvinna in i sina egna tankar. Världen är en flyktig fantasi för honom – och ändå så allvarlig, så djupt allvarlig.

Att läsa Rim på liv och död är som att låta sig ryckas med av en sval ström och samtidigt känna hur tung den egna kroppen är och hur den dras mot botten. På en behagligt flanerande prosa rör sig författaren fram genom medelhavsnatten och läsaren får följa med, känna doften av älskarinnans nattlinne, se ljusen släckas i fönstren och höra avlägsna skratt och sång. Det är ett sinnligt berättande som inte stannar upp och fastnar någonstans utan ständigt vill vidare.

Hos Amos Oz är innehåll och språk ett, precis som den ointressante författarens liv och den ointressante författarens intressantare fantasier är ett.

Rim på liv och död är naturligtvis en allvarlig sak men därför ingenting att fästa sig vid. Det gör inte Amos Oz men han berättar om det.

Oz, Amos (2009). Rim på liv och död. Stockholm: Wahlström & Widstrand