Maria Magdalenas kamp i självförverkligandets tidevarv

Sällan i historien har väl kraven på fulländning och självförverkligande vilat så tungt på den enskilda individen som idag. Det är inte bara kroppen och de yttre attributen som skall förädlas och förbättras i det oändliga, också det inre livet skall vara harmoniskt och i balans. Helst skall de goda inre egenskaperna kunna omsättas direkt i något yttre gott och kan de inte det – ja, då kanske de inte är så goda, då kanske de i värsta fall bara är yttryck för svaghet och beroende.

Men svaghet och beroende är bestickande nog de egenskaper som den kristna frälsningsprocessen kräver av individen. Inte konstigt att den idag ofta betraktas som omodern och inte konstigt att frälsningsskildringar, omvändelseberättelser, inte är någon särskilt livaktig genre, ens sedan självhjälpsböckerna började sitt segertåg mot bokhyllorna i svenska hem.

Psykoanalytikern och författaren Else-Britt Kjellqvist har med sin roman Magdalenas bekännelser gått mot tidsandan genom att skildra en modern kvinna, Magdalenas, sökande efter en gudsrelation som bär, det som brukar kallas frälsning eller omvändelse.

Efter att ha blivit lämnad av sin man mitt under sitt tillfrisknande från cancer flyttar hon ut på en ö tillsammans med hunden Leonardo. Där ute vill hon försöka reparera relationen till sig själv och till andra människor men sakta börjar hon förstå att det egentligen innebär och är samma sak som att reparera relationen till gud; den som behövs för att det alls skall vara möjligt att leva, vare sig man gör det ensam eller tillsammans med andra.

Så långt håller sig Kjellqvist alltså till det för genren typiska. Magdalena kämpar med sin skam, sin skuld och sin besvikelse. Hon går igenom och sörjer på nytt sitt livs stora förluster och brister. Allt medan hon iakttar människorna på ön, naturen och årstidernas växlingar.

Kjellqvists språk är vardagligt, rakt på sak men ibland med en lyrisk underton, särskilt då hon beskriver havet, växtligheten och djurlivet. Romanens lindrigt lättsamma tema till trots streckläser jag den; det ligger nästan ett slags underhållningsvärde i litteratur som klarar av den sköra balansen mellan att bekräfta det man redan känner till och att utmana.

Tyvärr är det som så ofta också där romanens största svaghet ligger. Så länge det handlar om frågorna lyckas Kjellqvist med att vara angelägen och tankeväckande men då hon närmar sig svaren – och det gör hon ibland alltför villigt – blir hon lätt lite för harmonisk och förutsägbar.

Antagligen ligger det väl delvis i genrens natur, så som den måste gestaltas just här, just nu. Religionen har alltid sökt det absoluta medan konsten oftast bara velat vara istället för det. Idag har psykologin därtill smugit sig in mellan de båda och erbjudit en ljum men acceptabel kompromiss. Och det är så man märker att Kjellqvist är främst psykoanalytiker och en andlig människa, i andra hand en skönlitterär författare; hon vill lite för gärna finna det rätta och helst sedan belöna det, hon vill beskriva och förklara mer än gestalta och ifrågasätta.

Bitvis blir Magdalenas bekännelser för mycket av en hybrid mellan de moderna självhjälpsböckerna och de traditionsdigra omvändelseberättelserna för att jag riktigt skall kunna helt ta den till mig som roman. Tanken att en god gudsrelation och ett gott världsligt liv hänger samman ligger möjligen som en varp i varje ny historia som vävs i genren men den tanken motsätter sig, som jag ser det, konstens förutsättningslösa sökande och därmed dess fria väsen.

Oavsett detta lyser emellertid Kjellqkvists språk och tänkande ibland med en sällsam glöd. På formuleringsnivån kan hon plötsligt slå till med en nästan osannolik klarsyn och hennes blick för tingen är sinnlig, älskande och varm.

Magdalenas bekännelser är möjligen inte en skönlitterär berättelse i sin egen fulla rätt men läser man den som främst en omvändelseskildring blir den angelägen, både för den enskilda individen och för det samhälle som vill se allt hos henne omsatt i något yttre, möjligt att exploatera.

Kjellqvist, Else-Britt (2012). Magdalenas bekännelser. Carlsson