På tidens slaka lina – Känslan av ett slut av Julian Barnes

Somliga böcker läser man för att ha något att grubbla över. Andra läser man för att få skratta. Mycket få läser man för att få göra både ock samtidigt – men de finns.

Julian Barnes Känslan av ett slut är en av dem. En psykologisk thriller komponerad med stilistisk ekvilibrism, intellektuell skärpa och en god portion brittisk underdriftshumor. Därtill en berättelse om minnet, om tiden och om ansvaret för livets innehåll, som aldrig kan vila på någon annan än den som lever detta liv, oavsett omständigheterna, oavsett vad som kommer att inträffa.

Tony är ung man i 1960-talets England. Som de flesta unga män – åtminstone de som kommer från någon sorts medelklass och studerar humaniora – är han pretentiöst upptagen av de stora konsterna, av de stora idéerna. Hans och hans vänners samtal är fulla av kvicka anspelningar på antika myter och filosofiska problem. Och den största frågan av alla: vad innebär det att ta de yttersta konsekvenserna av de slutsatser man dragit, av sina övertygelser?

Mest lågmäld och på samma gång mest tongivande i det lilla gänget är den begåvade och förmodat relativt livserfarne Adrian. Det är honom de alla i hemlighet ser upp till. Det är han som lärarna väljer att diskutera med på samma nivå och det är han som till slut gör det som ingen av de andra skulle våga eller egentligen ens vilja: han tar verkligen de yttersta konsekvenserna av sina slutsatser, av övertygelsen och tar sitt liv.

Men då först efter att ha övertagit Tonys flickvän Veronica som Tony visserligen aldrig förstått sig på men för vars skull han ändå förskjutit vännen.

Så börjar resten av historien. Med den beundrade vännens självmord och de andra vännernas gradvisa försvinnande ut i det nöjda medelklasslivets ljumma akvarium. Då historien skall berättas har Tony hunnit bli en mer än medelålders man. Han har blivit en medelålders man som mottar ett brev som kommer att få honom att omvärdera sitt liv; hela det långa, harmoniska, motståndslösa liv han levt efter ungdomens Sturm und Drang-period.

Och det är runt dessa poler Barnes kretsar: förnöjsamhet eller kamp, trivsamma lögner eller sanningar som ställer allt på ända, minnenas behagliga bedräglighet eller verklighetens benhårda krav.

Känslan av ett slut är en underhållande, sorgesam och spännande uppgörelse med liknöjdheten men inte bara med den långdragna stillsamma sådana.

Samtidigt är den en äldre författares uppgörelse med ungdomens drömmar – hans egen generations och de eviga, icke tidsbundna. Spelar det någon roll vad vi gör med våra liv? Kan lycka någonsin vara ett självändamål? – eller för den delen dess möjliga motsats, filosofisk konsekvens? Finns det något som heter ett behagligt liv som lika mycket är ett liv i ansvar?

Mysteriet som brevet blottlägger hinner tvinna läsarens tankar flera varv runt dessa frågor innan det upplöses och då är det med en elegans som bara verkligt skickliga författare besitter. De som lärt sig hantverket från grunden och därför kan utföra det med den största lätthet inför publiken/läsaren. Som en lindansare som vet att hålla balansen även då linan slaknar.

Barnes, Julian (2012). Känslan av ett slut. Stockholm: Forum