Jacobys hus och Godset av Isaac Bashevis Singer

På ett ställe i Isaac Bashevis Singers roman Godset ställer sig någon frågan om det verkligen kan finnas en gud för alla tider, alla platser och alla folk, bara för att sedan finna svaret i att gud behöver bli sökt på oändligt många sätt.

Jag kan efter att ha läst Godset och den föregående romandelen i paret, Jacobys hus, känna en slags sorg över att ett av de sätten tycks vara försvunna; det som är judarna Singer beskrivers specifika sätt.

I Polen har just ett uppror bland polska nationalister slagits ner av den ryske tsaren. En judisk affärsman, Calman Jacoby, får ta över godset Jampol från vilket adelsmannen, som deltagit i upproret, fördrivits och deporterats till Sibirien. Det är 1800-tal och där börjar Singers historia; i smältdegeln av judisk traditionell kultur, nationalism, vetenskapstro, socialism och begynnande västerländsk dekadens med drömmar om Amerika som sitt yttersta uttryck.

Genom de två romanerna får läsaren sedan följa den myllrande, disharmoniska och kämpande familjen och kretsen som utgår från godset i Jampol. I centrum står konflikten mellan en from men också inskränkt judendom och en osäker men mer rymlig världslig ordning.

Calman försöker förtvivlat föra vidare det judiska arvet som är hans till sina barn men han frestas själv av världen och i världen går också flera av hans efterkommande under.

Läkaren Ezriel gifter sig med en av Calmans djupt religiösa döttrar men han drömmer sig bort till Västeuropas civilisation och kultur och han finner en älskarinna som delar hans längtan, bara för att upptäcka att denna längtan också burit dolda faror i sig och en identitetsförlust som inte ens kärleken kan övervinna.

Religion och vetenskap, tradition och förnyelse, gudsfruktan och grymhet; det är de spänningspunkter som Singer låter sin text dras mellan.

Som berättare är han ödmjuk. Han dömer inte men underlåter inte heller att säga som det är. Utan att lägga språket emellan återger han tankar, känslor och händelser som han ser dem ske – i sin fantasi och i världen. Men framför allt är han, som författare, ett uttryck för den syntes som för hans huvudpersoner är omöjlig; han kan både låta mänskorna vara usla och uppstudsiga och samtidigt se till det heliga hos dem och ge deras intentioner respekt. På så vis är han på samma gång djupt realistisk och djupt andlig – och som alltid är det i grunden samma sak.

Som läsare av Jacobys hus och Godset erbjuds man en god portion polsk historia och man får på köpet förströelse och spänning genom huvudpersonernas dramatiska och ibland nästan tragikomiska öden.

Är man därutöver modern svensk kan man finna en existentiell tröst i påminnelsen om det faktum att livet faktiskt inte är perfekt; det är osäkert men just därför är det är också hundra procent unikt, då ingenting någonsin kommer att upprepas.

Singers livskänsla är i sin botten en känsla för det heliga. Intellektuellt och kulturellt betraktar han visserligen världen utifrån en modern sekulariserad utgångspunkt. Konstnärligt går han helt in i de dolda sammanhangen som i den tid han skildrar är på väg att glömmas bort av människorna.

Idag är de kanske helt bortglömda av de flesta av oss. Hur måste gud sökas i en sådan tid? undrar jag. Jag vet inte men antagligen är Singer ingen dålig vägvisare.

Jacobys hus och Godset av Isaac Bashevis Singer

Singer, Isaac Bashevis (1982). Godset. [Ny utg.] Höganäs: Bra böcker