Debutanter är debutanter – Cirkelns kvadratur.

Debutanter är debutanter, även när de är ryssar.

Det är vad jag kan konstatera efter att ha läst novellantologin Cirkelns kvadratur. där ett antal unga ryska författare som mottagit Debutantpriset medverkar.

Novellerna, som alla skildrar det ryska samhället ur olika infallsvinklar, är visserligen bra, som rysk litteratur brukar vara, men de är inte delikata och det är bara ett par-tre av dem som verkligen dröjer sig kvar i mitt minne någon längre stund efteråt.

Bäst är kanske den sista novellen, Huset på andra sidan ödetomten, som är ett slags magiskrealistisk historia där drömmen om Sovjet möter den moderna ryska verkligheten.

Olga Onojko, som skrivit den, har en underbar flerdimensionell fantasi och hennes vemod är av den sorten som tål att dras ut på. Också temat hon valt bär något i sig självt fängslande.

Var blir de av, våra drömmar, de enskilda och de kollektiva? Består livet bara av det som blir realiserat eller bör vi också räkna det vi längtar efter som en del av oss själva och vad vi fått uppleva och åstadkomma?

Det undflyende draget i Onojkos novell får mig att fastna för den; den lämnar mig med frågor och det är ett gott tecken.

Av de övriga novellerna är det vissa som intresserar mig därför att de skildrar för mig till namnet kända men i övrigt främmande miljöer, t.ex. Sergej Sjargunovs Till Tjetjenien, till Tjetjenien! där hans jag-berättare besöker just den plats som titeln ger vid handen och talar med människorna där om kriget.

Andra låter mig som läsare ägna mig mer åt den allmänmänskliga psykologiska igenkänningen eller åt funderande över vår samtid med alla dess motsägelser och oroväckande tendenser.

In i den senare kategorin faller Snö-Gorkij av Dmitrij Birjukov, vars obarmhärtiga parallell mellan sovjettidens hjärntvätt och den i den moderna vulgärkapitalismens tidevarv träffar mitt i prick på ett enda skott.

Cirkelns kvadratur. är som novellantologi i de båda orden i sammansättningens fulla bemärkelse jämnbra. Inga stora höjdpunkter, även om somt naturligtvis är bättre än annat.

Inga riktiga bottennapp heller. Författarna har gjort sitt jobb väl och det har juryn som delar ut Debutantpriset säkert också gjort.

Men, som sagt, debutanter är debutanter och som sådana har de ännu mycket att lära om tempo, förtätning och – inte minst – om livet.

Jag ser fram emot att se om de gör det och vilka av dem som i så fall kommer att ges ut på svenska igen – jag hoppas att det blir flertalet!

Slavnikova, Ol’ga (2013). Cirkelns kvadratur. Stockholm: Ersatz