Katten i snön
Snön har kommit till staden där jag bor. Igår kväll föll den tät från mörkningen och utpå natten.
Jag hade haft lektioner och elevhandledning hela dagen, sedan kursen jag har börjat gå på kvällstid. Ringt de sista samtalen ombord på spårvagnen, för att ordna med praktiska detaljer inför flytten i helgen. Allt måste vara färdigt.
Innan jag gick hem tog jag svängen runt kvarteret för få uppleva snön som föll. Ett par kom emot mig hand i hand, pratandes och säkert på väg hem också de. Annars var det tyst och stilla upp mot berget där lägenhetshusen fortsätter men kringvuxna och skilda från området där jag själv bor av skogen, alldeles vit nu.
Då jag vände mig om kom en ensam katt springande i fatt mig.
En stor svart katt som flingorna syntes tydligt i pälsen på och med smidig stark svans och rygg.
Jag gick fram för att se om den hade något halsband och den stannade och ställde sig på bakbenen och gnuggade huvudet mot min kappa. Inget halsband. Vi stod så i snön och jag undrade hur jag skulle kunna lämna den.
Den sade något och jag stod kvar och sade något tillbaka.
Innan jag hunnit bestämma mig vek den tvärt av och fortsatte uppför trapporna genom skogen, utan att vända sig om. Den gick som en människa mitt i trappan och med bestämda steg och den hade sagt sitt. Den hade sitt och den visste sitt eget värde och mitt.
Innanför min dörr insåg jag att det var sista natten jag skulle sova i lägenheten där jag tillbringat hela mitt vuxna liv. Hur jag kunnat glömma det för flytten och jobbet och kursen och telefonsamtalen visste jag men det gick inte längre.
Jag skulle varit som katten i snön som bara visste vem han var, så hade jag sluppit komma hem så oförberedd, till rummen fyllda av kartonger och hallen sölig av slask.
Recent articles
- Philipp Meyers En amerikansk förlust31 Mar 2022
- Berättelse om sommaren – Utdrag23 Nov 2020
- Beställ Berättelse om sommaren15 Nov 2020
- Berättelse om sommaren – Utdrag ur inledningen14 Nov 2020
- Oövervinnerlig sommar – Utdrag ur mitten28 Sep 2018
En trevlig berättelse – och katter kan som sagt vara riktigt knepiga djur ibland. När jag var barn hade vi en vit som kunde konsten att sortera bort den ena sortens torrfoder ifrån den andra; och det trots att de såg exakt likadana ut. Den billigare Knacks ratade han, medan den lite dyrare Friskies åt han.
Här i Skåne har det varit snö hur länge som helst. Ja, det började redan samma söndag jag var i kyrkan och såg en tant som plötsligt ramlar ner på golvet. Jag gjorde en berättelse om detta. Publicerade denna igår på min blogg. “Söndag” heter texten.
Tack, Cerderlund!
Ja, det är kattens inställning till livet i ett nötskal; plocka ut det göttaste och skit i resten
Jag skall spana in din berättelse då flytten är över och jag får tid!
Det är alltid sentimentalt och känslofyllt att flytta från en bostad till en annan. Det tar tid att ta ett mentalt farväl av rummen men det är även väldigt roligt att flytta in i nya rum. Jag minns att jag ibland då jag fått en ny nyckel och innan jag flyttat in har gått in och satt mig på golvet i ett hörn i ett helt tomt rum i den nya lägenheten och fantiserat i nån timma om hur mitt kommande liv kommer att gestalta sig där. Det är säkert en slags renings och tillvänjningsprocess. Att sedan livet mest fortsätter som vanligt är inget man skall bry sig speciellt mycket om.
Då har du god koncentrationsförmåga, Stefan. Jag brukar själv tyvärr aldrig klara av att sitta och fantisera i någon timme även om jag gärna skulle vilja det och tycker satt det låter som en god idé.
Däremot kände jag då jag åkte tillbaka till min gamla tömda lägenhet nu hur rummen blivit främmande och på något vis återerövrat sig själva igen. Min närvaro var borta och det luktade som då jag en gång flyttade in i dem för tolv år sedan.