Highsmiths gåta

En del böcker lever på sin gåta. En sådan är Skuggan av ett ansikte av Patricia Highsmith, som trots sitt ganska taffliga språk, sin brist på psykologisk realism och sina torftiga dialoger faktiskt förmår hålla läsarens uppmärksamhet fram till sista sidan.

Kanske inte någon intensiv uppmärksamhet visserligen men tillräcklig. Och på sista sidan övergår den om inte annat till att bli just intensiv. Utan att avslöja för mycket om romanen kan jag nog säga att den har ett omskakande slut.

Vad är det då som gör att en roman blir gåtfull och inte bara obegriplig i största allmänhet? Det är ingen lätt fråga att besvara. I Highsmiths fall handlar det säkerligen mycket om att hennes karaktärer faktiskt drivs av ett slags galenskapens logik trots allt.

De luras, skäl, dödar till och med, men de gör det i en värld där vem som helst skulle kunna göra så. Eller rättare sagt, där vem som helst skulle kunna visa sig vara den som gör så.

Om karaktärernas inre liv får läsaren däremot inte veta särskilt mycket. Det är handlingarna som talar och de följer som sagt ingen psykologisk realism i vanlig mening men de kretsar kring detta nav som är världen som en rättslös och kylig plats, ett slags Hades redan i detta livet.

Highsmiths karaktärer är skuggor. De skulle kunna beskrivas som platta och det är de också. Men läsaren får en illusion av att det finns verkliga personer som kastar dem, verkliga kroppar och verkliga intentioner.

Ibland verkar Highsmith ha varit frestad att förse dem med inre liv. Hon ger sig t.ex. på en del ganska otroliga och lätt pinsamma förklaringar av hur deras förflutna påverkar dem till att begå olika handlingar. Men det är inte här gåtan finns. Gåtan formas runt de rena skeendena men inte ens där finns den.

Exat var den finns vet jag inte. Jag misstänker att det är någonstans i Highsmiths själ. Hennes blick på världen som suger ur den alla känslor och all moral men fortsätter vara medveten om känslorna och moralen. Hennes knapphändiga men konstigt nog därför sinnliga beskrivningar av vad folk konsumerar och vilka hotell de bor på och vilka kläder och frisyrer de byter till när de skaffat sina falska pass.

Hennes illusionslöshet som nog är den största illusionen. Sådan är inte världen. Världen är mer rik. Och bärare av en mindre uthärdlig gåtfullhet just därför. En som inte bara är Higsmiths.

Highsmith, Patricia, 1921-1995 (2009). Skuggan av ett ansikte. Johanneshov: TPB