Fallers stora kärlek

Ibland är det skönt att läsa en anspråkslös bok, som är bra utan att ställa för stora krav på sin läsare och som är skriven med både skicklighet och insikt men utan pretentioner. En sådan bok är Fallers stora kärlek av Thommie Bayer, översatt från tyskan av Jörn Lindskog 2013.

Handlingen verkar till en början enkel. En man i trettioårsåldern, tillika romanens jag-berättare, driver ett antikvariat, mer av idealism än av lust att tjäna pengar (vem driver förresten ett antikvariat för att göra det?)

En dag får han besök av en äldre man som vill sälja sin boksamling till honom. Han följer med mannen hem och det visar sig att han bor mycket påkostat och bekvämt. Den idealistiske antikvariatägaren måste tillstå att han aldrig skulle ha råd att köpa den boksamling som visas fram för honom. Svaret verkar dock inte göra den äldre mannen nedslagen. Istället avslöjar han att han behöver en chaufför under en längre bilresa genom Tyskland och han är beredd att betala bra för det. Det är det som verkar ha varit hans egentliga ärende.

Den äldre mannen är Faller och det är han som är romanens gåta. Inte bara för jag-berättaren utan också för läsaren. Och när bilfärden börjar visar allting sig så småningom bli mer och mer komplext. Jag-berättaren och läsaren står gång på gång inför situationer där ingenting är som det ser ut.

Faller är både fadersgestalten som måste falla och återupprättas om den yngre mannen skall nå en ny mognad och vännen som inte har några svar.

Förutom detta för han den rike borgarens talan mot den fattige idealisten. Vad innebär det egentligen att ta ansvar och var går gränsen mellan att göra det och att vara en despot? Och är kärleken någonsin möjlig att ta emot som något annat än en gåva?

Jag-berättaren får anledning att fundera över den lösa grund av halvhjärtade ambitioner, idealism och tillfälligheter som hans eget liv har byggt på hittills och när han gör det är det oftare och oftare till den tidiga ungdomen han återvänder, till en kärlekshistoria han hade då, som rann ut i sanden, därför att han inte riktigt hade mod nog att gå in i den fullt ut, eller ödmjukhet nog att se den andra som en egen person.

Fallers stora kärlek är en utvecklingsroman, en skriven roadmovie, en kärlekshistoria och en berättelse om olika värdesystem och samhällsklasser som kolliderar i dagens Europa. Bayer blottlägger skickligt både Fallers och jag-berättarens ideal och tillkortakommanden, med barmhärtighet och utan att ge läsaren svar.

Det står klart att Faller både hatat och beundrat sin rike far som på borgerligt manér tog hand om familjen och köpte deras kärlek men han gör ändå samma sak själv, med ålders insikt om att vänsteridealisterna han levde med som ung i bästa fall var naiva, i sämsta bara gick i sina egna ärenden och att fadern då var ansvarsfullare och ärligare.

Jag-berättaren har mer eller mindre omedvetet bekänt sig till den sortens ljumma vänsteridéer som är många unga européers och som tillåtit honom att vara sympatisk på ett till intet förpliktigande sätt.

I mötet mellan de två männen sker något nytt – precis innan slutet. En livets sorg är att vi är färdiga strax innan det är över och att det är då det borde ha börjat.

Gåtan Faller får visserligen sin lösning på sista sidorna men den lämnar inte läsaren för det.

Med sitt enkla språk och sin raka realism är Fallers stora kärlek en skenbart vardaglig roman, lagom spännande och modern, men den har mycket mer att ge än den tar och det är sällsynt.

Det är anspråkslösa böcker som den som får mig att hoppas att böcker fortfarande kan konkurrera med filmen när det gäller att ge kvalitativ avkoppling och förströelse till folk flest, samtidigt som den ger det som bara en bok kan ge.

Bayer, Thommie (2013). Fallers stora kärlek. 1. uppl. Malmö: Thorén & Lindskog