Det finns annat att läsa – Älskade av Toni Morrison

När jag var i tjugoårsåldern och upptäckte Toni Morrisson var det enkelheten i hennes sätt att berätta om dunkla, smärtsamma och komplicerade skeenden som tilltalade mig särskilt. Jag läste De blåaste ögon, Jazz och Paradis. Senare läste jag Sula, som kanske fortfarande är min favorit.

Frågan om hur det egentligen går till när skuld och skam hoptvinnas och blir till härvor sysselsatte mig då som nu och även om Morrisons böcker knappast ger några svar så satte de ord på upplevelser som också jag hade.

Slaveriet och konsekvenserna av det är den fond Morrison skriver mot. När ett brott är begånget måste det sonas men inte alltid eller ens oftast av den skyldige.

Om Morrison kan kallas en feministisk författare så är hon också en författare som vet att det är riskabelt med ideal. Den starka svarta modern, som är en återkommande karaktär i flera av Morrisons berättelser, blir lika ofta den som kräver offret av den unga flickan, som hon är den som beskyddar och vägleder. Och kärleken driver också mot katastrofen. Offret blir den som hämnas och förövarna blir offer. Så komplicerat är det i Morrisons värld och därför tycker jag om den.

Älskade är på många vis en typisk Morrison-roman. Den skildrar svarta kvinnor, under den tid då slaveriet håller på att avskaffas. En mor mördar sin dotter för att rädda henne från att komma i de vitas händer men dottern återvänder som ett slags hämnddemon i köttslig gestalt. Hon tar sin mors älskare ifrån henne och driver familjen till vansinne. För att till slut ge sig av och bli till intet. Allt mycket suggestivt gestaltat av Morrison.

Men den här gången blir jag inte så tagen som jag brukar. Älskade är en av Morrisons tidigare romaner och den är ganska omfångsrik för att vara skriven av henne. Prosan är också pratigare än vanligt. Symbolerna, som annars brukar vara skickligt sammansmälta med det vardagliga, blir här lite väl storvulna och övertydliga.

Dessutom har jag svårt att känna Älskades dragningskraft, fast jag förstår att Morrison velat att den skall vara lika fysiskt påtaglig för läsaren som den är för romanens övriga karaktärer. Jag saknar den enkelhet som från början drog in mig i Morrisons värld.

Kanske är det för att det är en tid ganska långt från Morrisons egen som skildras i Älskade som resultatet blir så jämförelsevis konstruerat. Det tar sig liksom aldrig. Och jag upplever inget avgörande, ens i det katarsis, som i Morrisons anda kommer på slutet.

Eller också har Morrison helt enkelt haft en alltför bra idé. Som det ibland blir med böcker som bygger på en sådan är Älskade väl yvig i sin faktiska gestalt.

Oavsett hur det är tycker jag inte så mycket om den som jag tycker om mycket annat som Morrison har skrivit. Hon är och förblir en av de författare som jag betraktar som säkra kort, sådana man alltid kan läsa och läsa om, när man inte hittar något nytt som tilltalar, men just Älskade lär jag inte läsa igen. Även om jag också vet att den är en av hennes mest älskade romaner.

Morrison, Toni (2014). Älskade. [Ny utg.] Stockholm: Bonnier pocket

Tack för samtal om boken, Katarina!