Tillbaka till historien med tomtar och troll – Kattbergen av Sabrina Janesch

Att Sverige är ett litet land i utkanten av Europa är inte bara märkbart i politiken, även i litteraturen blir det stundom tydligt.

För medan svenska skildringar av återvändande till ursprunget brukar sluta i mörkade familjetragedier i gudsförgätna byar, gärna i norra delen av landet, så slutar kontinentaleuropéernas dito mer eller mindre alltid i historier om folkomflyttningar, krig och förföljelser.

Tyska Sabrina Janesch roman Kattbergen är inget undantag. Den unga kvinnliga jag-berättaren bestämmer sig vid sin polska morfars död för att åka till Ukraina för att se den trakt han ursprungligen kom ifrån, innan den nya delningen av Polen drev honom på flykt. Av släktingarnas halvkvädna visor förstår hon att det i morfaderns förflutna också funnits sådant man inte är stolt över, eller åtminstone inte vill att alla skall veta, och att där gömmer sig mysterier på väg att gå förlorade för eftervärlden.

Själva grundstoryn är lyckad. Läsaren blir hela tiden pådriven av en lagom dos spänning som dock aldrig blir för stor; Janesch låter händelserna följa på varandra i ganska maklig takt och det ena ge det andra, utan större dramatik. Nutidens händelseförlopp varvas med partier där morfaderns flykt i det förflutna träder fram, med en intressant omvänd kronologi, så att de två berättartrådarna i slutet kan få knytas samman i en snygg knop.

Just den robusta enkelheten och känslan för hur gåtor och glömda skeenden påverkar även de mest normala människors livslopp är Janesch stora styrka. Gränsen mellan den vanliga världen och den polska folktrons hemliga värld suddas ut och skapar ett både kusligt och – i brist på bättre ord – mysigt landskap med åkrar, skogar, djur och övernaturliga väsen.

Janesch största svaghet ligger i de mellanmänskliga och existentiella relationerna och förloppen. Trots att Kattbergen är en roman som söker sig bakåt mot konfliktfyllda händelser, folkomflyttningar och etnisk rensning, så saknas känslor som sorg, rädsla, hat eller vemod helt och hållet. Jag-berättaren förblir en nyfiken, distanserad, ibland möjligen bekymrad eller orolig, resenär och betraktare. Människorna är vänliga eller rakt buttra och lantiskufiska. Någon smärta eller riktiga aggressioner ger ingen av dem uttryck för. Berättelsen blir nästan ett offer för sig själv då det tyska barnbarnet romantiserande och intresserat försöker gå till botten med det som en gång varit riktig verklighet för hennes förfäder men som för henne bara är kuriosa, en fond till hennes egna urbana och moderna medelklassliv.

Vill man ha underhållande, smått spännande och lättsmält läsning är Kattbergen ett utmärkt val. Vill man däremot ha något mer svårsmält med lite djup och tyngd bör man nog se sig om efter något annat.

Sympatisk tomtar-och-trollmystik är förhoppningsvis inte det enda som återstår då andra generationens efterkommande skall berätta om det europeiska nittonhundratalets stora, omvälvande händelser.

Janesch, Sabrina (2012). Kattbergen. Bokförlaget Thorén & Lindskog AB