Besök en vemodig kontinent

Att nuet är smalt medan historien och framtiden är oändligt utsträckta är någonting som läsaren av Antonio Tabucchis novellsamling Tiden åldras fort gång på gång blir påmind om.

I nio små utsökta prosastycken gestaltas förgängligheten, glömskan, det tillfälliga men också minnet. Allt med det moderna Europa som skådeplats.

Här finns den berberättade kvinnan som mitt i det centraleuropeiska släktkalaset vagt påminns om sina förfäders land. Här finns den före detta östtyske stasianställde som inte kan sluta skugga folk på gatan och det åldrade ungerske befälet som en gång försvarade sitt land mot Sovjetunionen och som fick betala med ett liv i fängelse bara för att då han kom ut resa och besöka Moskva. Men här finns också det förundrade barnet, mitt i det nya Europa och ännu inte medveten om någonting annat än vad hon ser just nu.

Och det är som om Tabucchi med sitt fint utsirade språk, rikligt prytt med kulturella och litterära referenser, vill fylla detta seende med minne en sista gång innan framtiden tar vid. Det är ingen pompös uppmaning att inte glömma, utan en försiktig, vemodig sådan, men ändå på något vis pockande, envis.

Den här sortens berättelser som svårligen låter sig skrivas av en ung författare därför att de, sitt korta format till trots, hela tiden håller kontakten med det längre förloppet och med det snart förlorade.

Stilistiskt har Tabucchi onekligen också den äldre författarens hantverksmässiga kunnande. Han slösar inte med orden men har en osviklig känsla för balansen mellan verkets helhet och öppenheten för tolkning. Han blir aldrig pretentiös, snarare är han lågmäld, fast han inte tvekar att blotta sin bildning. Av sin läsare kräver han framför allt koncentration och en egen vilja att förstå och ta reda på mer om de förlopp som utgör bakgrunden till huvudpersonernas öden; den informationen är han nämligen inte särskilt villig att stå till tjänst med.

I sin helhet är Tabucchis novellsamling liten men naggande god. Den bjuder inte bara på en hel den europeisk historia för den intresserade, den lyckas också med att förmedla känslor, stämningar och för länge sedan flydda intryck från en värld fylld av berättelser.

Tabucchi, Antonio (2011). Tiden åldras fort: nio berättelser. Stockholm: Wahlström & Widstrand