Akademisk estetik – Fests fantastiska biografier över Adolf Hitler och Albert Speer

Att en enda författare lyckas förändra ens förväntningar på en hel genre är väl nästan lika ovanligt som att en enda författare lyckas förändra ens förväntningar på hela världen. Åtminstone för en så luttrad och blasé läsare som jag.

Men uppenbarligen kan det hända. Beviset är Joachim Fests tegelstenstjocka biografier över Adolf Hitler och Albert Speer. Till och med om jag räknar all prosa jag läste under de senaste åren har jag svårt att hitta något verk som så till den grad stimulerar såväl mitt intellekt som min fantasi som dessa båda mästarprov gör.

Fest äger nämligen inte bara en till fanatism gränsande noggrannhet i detaljerna – man får en känsla av att det inte finns ett enda arkiv som han inte finkammat – utan han har därtill en ovanlig känsla för helheten, en djup människokännedom och ett språk som är ens få prosaister förunnat.

Med den mängd ögonvittnesskildringar, artiklar, brev, dagböcker, pressmeddelanden, telegram etc. som han använt för att få tillgång till historien är det en prestation jag aldrig sett maken till att få ihop just en hel historia, på en gång berättad ur svepande fågelperspektiv och från marknivå, nära inpå människorna den en gång hände.

Då Fest skriver om Hitler och Speer är det kriget och det politiska spelet han skildrar. Samtidigt lyckas han fånga stämningarna i tiden; ideologierna, ryktena i svang, fördomarna. Den växelverkan som ständigt pågår mellan individ och historia lämnas inte ett ögonblick åt sitt öde utan följs ända ut i sina minsta förgreningar.

Men det är på det psykologiska planet som Fest är som mest originell och genialisk. Han avsvärjer sig visserligen intresset för särskilt Speers barndom med hänvisning till all den förenklade amatörpsykologiska smörja som skrivits tidigare i ämnet men det hindrar honom inte från att ge läsaren de mest skarpsinniga porträtt av sina båda osympatiska huvudpersoner som man kan tänka sig.

Trixet Fest begagnar sig av kräver en enorm skicklighet; han låter helt enkelt den sakliga historien framställa sig på ett sådant sätt att porträtten tecknas med tydliga linjer och precis nyansrikedom i färgerna, som av sig själva nästan, kan man förvillas tro.

Hitlers megalomana väsen, hans envishet och slarv. Speers opportunism och tragiska oförmåga till introspektion. Allt åskådliggörs av händelseförloppet – som Fest på nytt sammanfogar och ger liv!

För Fest är individen en aktör och historien scenen men han glömmer aldrig att peka på publiken som sitter i salongen och applåderar eller buar. Han glömmer aldrig att det är hans – historikerns – teater som alltsammans flyttat in i sedan det blodiga uruppförandet i det fria.

Efter att ha läst Fest förstår jag att biografier kan vara något helt annat än de ofta antingen alltför svepande eller alltför tekniskt detaljerade styckena av individualhistoria som de så ofta – ja nästan alltid – annars är. Biografier kan vara en konstform. De kan vara vad som uppstår då det akademiska skrivandet möter det estetiska skapandet.

Hitler ville göra estetik av historien. Det enda han lyckades med var att lämna den i kaos. Fest gör estetik av berättelsen om historien. Och mitt i den oerhörda rikedomen han skapar finns ordningen – som i alla stora konstverk.

Läs Hitler – En biografi och Albert Speer – En biografi! Jag önskar att jag inte hade gjort det för då hade jag kunnat göra det nu!

Fest, Joachim (2008). Hitler: en biografi. [Uppdaterad utg.] Stockholm: Fischer & Co

Fest, Joachim (2009). Albert Speer: en biografi. Stockholm: Fischer