Tidskriften Staden och kärleken till det lilla formatet

I en tid där det bara är den förment stora litteraturen som räknas, de stora upplagorna och de stora förlagen, priserna och författarna, kan det kännas som ett tecken då man plötsligt får en liten, välgjord och vacker litteraturtidskrift i sin hand.

Tidskriften Staden är en komprimerad samling av prosa, lyrik och essäer, varav vissa i översättning från framför allt tyskan och engelskan och andra helt nya, på svenska.

Översättningarna ger intryck av att vara originalet trogna – åtminstone ger de en fin läsupplevelse. Särskilt den utmärkta kortnovellen En mycket kort historia av Clemens J. Setz, i översättning från tyskan av Christine Bredenkamp, och novellen Brevbäraren av Christian Kühne, i översättning från engelskan av Sofia Warkander, är underbara att läsa. De är som jag tycker att litteratur skall vara; utan pretentioner men fulla av fantasi, insikt och förlåtelse.

Av de nya svenska texterna vill jag särskilt nämna Andrés Stoopendaals långa oregelbundna och oväntade dikter som mer verkar återknyta till surrealismen än t.ex. till den idag rätt slitna modernismen. Även Adam Lundvalls satiriska dikt En fräsch nybyggd lägenhet i Västerås, precis vid Mälaren livar upp.

Förutom texter innehåller Tidskriften Staden illustrationer gjorda av Arséne Welkin, som faktiskt inte bara finns där utan också bidrar till att skapa en estetisk helhetsupplevelse. Bilder och ord hör ihop – det vet alla som skriver. Men som läsare glömmer man det ofta, sedan man blivit vad man skulle kunna kalla vuxen.

Om man då skall tyda ett tecken. Ja, är det så att varje dominerande ordning verkligen innehåller fröet till sin egen motsats blir det kanske snart en ny tid. Jag vet inte.

Det enda jag vet är att jag blir lycklig av att hålla en liten, välgjord och vacker litteraturtidskrift i min hand.