Någonstans bland alla dessa små fragment

Lågmäld, enkel och med ett språk som vibrerar av sorg är han, Uwe Timm, i sin nu till svenska översatta roman I skuggan av min bror. Två trådar vävs sakta, knappt märkbart samman; Timms fars strävan efter socialt anseende, efter bilden av sig själv som något bättre, finare, och Tysklands strävan efter storhet och makt. Båda dessa strävanden kommer att ända i besvikelse och de kommer att knytas samman i broderns död. Brodern som sladdbarnet Timm bara har en enda egen minnesbild av men vars dagbok från östfronten och brev hem till föräldrarna ännu finns bevarade.

Vad Timm gör i sin roman är att berätta historien om en generation som var uppfostrad till lydnad, plikt, ett ständigt sneglande i spegeln. Och Timm är precis som han tidigare visat, i Upptäckten av currywursten, en mycket god historieberättare. Hans känsla för det individuella människoödets sammanhang med de stora skeendena är tveklös. Hans förmåga att ur verklighetens gytter mejsla ut händelseförlopp utan att något överflödigt slagg blir kvar men också utan att några flisor saknas. Hans totala behärskning av det oansenliga men perfekt avpassade verktyg som är hans språk.

Att läsa Timm tar inte särskilt lång tid men man önskar ofta att det gjorde det, för bakom denna skenbara enkelhet träder världen fram precis så komplicerad som den är, med sin inneboende längtan efter att bli förstådd, älskad och förlåten.

Stommen i I skuggan av min bror är just de nämnda breven och dagboken där brodern under sin sista tid i livet prosaiskt skriver om vardagen i fält; förflyttningarna, hungern, de sårade och döda som för varje strid blir fler. Frågan är: vad får en människa att gå med på ondskans logik? Vad får hela nationer att göra det? Hela generationer? Timm väjer inte för dessa frågor och han undersöker dem genom att söka sig bakåt, i familjens och landets historia. Fram träder fadern i sina två existensformer; den han är och den han vill vara. Under några få år sammanfaller dessa två men bara för att sedan glida isär längre än någonsin. Äldste sonen dör i kriget och allt som återstår är dagboken och breven och ett Tyskland där de ideal som fadern en gång trodde på visat sig leda till katastrof.

Bilden som aldrig kan bli verklighet är besvikelsens kärna men också lockbetet som driver människan mot det som är ont. Många författare skulle ha väjt för tarvligheten i denna logik men inte Timm. För honom är allt precis vad det är. Människorna han skildrar drömmer, försöker, misslyckas, skyller ifrån sig och sörjer men det är just i detta deras värdighet ligger. Till och med i deras svaghet för det onda.

Av broderns dagbok och brev, minnesfragmenten från en barndom, de äldres historier och de egna upplevelserna efter kriget skapas en historia som trots att den känns så hel inte gör anspråk på några förklaringar. Vardagshändelserna och de stora katastroferna, drömmarna om storhet och verklighetens små strävsamma människor får alla plats i Timms berättande. Funderingar över förintelsen och beskrivningar av krigshändelser ges samma realitet som den åldrade systerns förtvivlade intygande att fadern alltid brydde sig om henne, att han alltid ville skydda henne, att han om han bara hade levat aldrig skulle ha låtit henne bli sjuk och föremål för en smärtsam operation.

I skuggan av min bror är i mångt och mycket en minnesbok. På det viset skiljer den sig från Upptäckten av currywursten som med sin underfundiga poäng och sina fantastiska orsakssamband närmar sig anekdoten. Timm söker sig fram mellan scenerna som utspelar sig i olika tider och rum. Teman återkommer och försvinner, varvas och avlöser varandra. Bilder stiger upp till ytan och sjunker igen. Ofta till synes slumpmässigt. Trots detta är och förblir Timm främst en god berättare.

Alla drömmar om storhet rymmer ett förnekande av att det underbara och verkligheten skulle kunna sammanfalla. I berättelsen upphävs det förnekandet. Det är därför Timms lågmälda roman om hans familj, hans far och hans bror och det land och den tid som de trodde på och offrade sig för är läsvärd – ja, mer än så! Svaren hittar man förstås aldrig men försoningen går kanske att hitta. Någonstans bland alla dessa små fragment som blir kvar då mycket är över.

Timm, Uwe (2010). I skuggan av min bror. 1. svenska uppl. Malmö: Thorén & Lindskog