”…criminality, pure and simple…”

Det pågår kravaller i London. Jag följer med i vad som händer med hjälp av tidningarna och radion, som vanligt.

Storbritanniens premiärminister David Cameron uttalar sig. Citatet i rubriken kommer från ett av dessa uttalanden. Det är så han förklarar det som händer just nu.

Vad som blir uppenbart och uppenbarat i den här typen av uttalanden är hur förrädiskt språket är som ett medel att förstå verkligheten. Sanning och lögn låter sig lika motståndslöst gestaltas med ord.

Som läsare har jag ofta tänkt att det är min djupt personliga reaktion på orden som säkrast avgör i hur hög grad de gömmer sanningen eller gör den synlig. En mening i en bok som plötsligt går rakt in och man vet – så är det. Det är en känsla av klarhet. Men motsatsen är inte de påståenden som väcker undran om det verkligen kan vara så eller ens skepsis; sådant är en del av tankeprocessen och mycket hälsosamt att utsättas för.

Motsatsen är de påståenden som väcker en stum vrede eller skräck hos mottagaren. En känsla av att inte kunna svara med egna ord därför att den verklighet orden skulle ha behövt representera för att man skulle kunna använda dem är borta, förvriden, bestulen.

David Camerons uttalanden i dagarna tillhör den senare kategorin. I dem hörs ekona från den tidiga industrialismen då de fattiga sågs som moraliskt underlägsna, knappt ens mänskliga varelser, som på grund av denna underlägsenhet bara dög till att brytas ner i industrierna eller svälta ihjäl. I dem hörs hämdlystnaden och fördömandet som inte vill förstå ens om förståelse är enda sättet att förändra en ohållbar situation.

Frågar sig David Cameron varför kravallerna inte uppstår i de rika stadsdelarna? Tror han verkligen att människor handlar i ett socialt och ekonomiskt vakuum? Är han ens för ett ögonblick själv övertygad om att det är så ”klart och enkelt”? Att någonting i vår verklighet en endaste gång är ”klart och enkelt”?

Sanning och lögn existerar inte helt åtskilda. Men det finns en lögn som alltid är och förblir lögn, nämligen den som består av ord, sammansatta endast för att dölja sanningen. Och den lögnen dyker ständigt upp där egenintressen är viktigare än rättvisa.